Dela Bits in i kategorier

Små barn tycks älska det här programmet, Bits of Intelligence. Man kan visa dem i princip vad som helst, och de tar det till sig.

Jag bruker ha minst 5, men allra helst tio olika kort i en visning. Och jag har märkt att det er bra att ha kort som er relaterade till varann. T.ex. tio olika flygplan eller tio olika fåglar.

Man kan blanda också, att få se tio olika faktabiter är bra oavsett hur man vänder på det, men att få se tio relaterade faktabiter är ännu bättre. Kom i håg färgkritorna, och hur hjärnan kan sätta i hop mer än tre miljoner olika kombinationer av hundar efter att ha sett endast tio hundar. Den effekten vill vi inte gå miste om.

Så jag tar fram tio olika kort med fåglar på, och säger med glad röst: "Kom och titta, jag har några fåglar att visa dig!"
Sen visar jag mina kort som jag håller framför mig. Turligt nog står med stora tjocka bokstäver på baksidan av kortet vad det är för fågel, så jag kan konsentrera mig på barnets ögon och vart han tittar. Jag vet att det ända som behövs från barnet är en snabb blick på kortet, så jag kan knappt titta bort från barnets ögon i fall den där snabba blicken skulle komma medan jag tittade på annat.

Jag matar korten bakifrån, och lägger dem främst medan jag säger fågelns namn. På det sättet hinner jag titta snabbt och se om det är kråkan eller talgoxen jag visar.
Eller jag kan ha korten med baksidan upp liggande i en hög till vänster för mig, ta ett kort i taget och visa, och sen lägga de visade korten i en bunt till höger om mig.

Det viktiga är att stämningen är god, att jag inte hör ut som jag redovisar inbetalt skatt och att det går snabbt. Det ska inte ta mer än tio sekunder att visa fåglarna.

Sedan blandar jag korten, och lägger bort dem. Ibland vill barn titta nogare på korten, och det kan de få göra. Men korten ska inte ligga framme för att leka med.

Två gånger till under dagen tar jeg fram fåglarna och visar dem. Eftersom jag alltid blander lite, så kommer de i olik ordningsföljd. På det sättet blir det spännande, och man har i hjäl argumentet om att barnen lär utantill.

I fyra dagar gör jag detta. Den femte dagen tar jag bort en fågel eller två, och ersätter dem med en eller två nya fåglar. Och dagen efter det, kommer det ännu en eller två nya fäglar, och några gamla tas bort.
Så här kan man fortsätta till man har gått genom alla fåglar som finns/har funnits, eller så kan man sätta punkt efter 15 eller 20 eller 30 fåglar. Det brukar vara tillgången på bilder av fåglar som bestämmer hur många Bits det blir av varje kategori.

Om tio kort är för mycket för ditt barn, så visa fem!
Men vis dem tre gånger om dagen.
Om kråkan sitter redan efter två dager, så byt ut den innan det har gått fem dagar.
Om barnet är trött och grinigt, lägg bort korten och vänta en halvtimme eller en dag. Allt eftersom.

Testa aldrig!! Fråga aldrig: "Vad är det här för fågel?" Om du vill kan du erbjuda honom problemlösning, det brukar barn tycka är roligt. Håll upp tofsvipan och ladusvalen och fråga: "Vilken är ladusvalen?" Och han vill titta eller peka på ladusvalen. Då ger du pris och beröm, och berättar att han är den duktigaste killen i världen. Tittar han på tofsvipan, då säger du med din glada röst: "Det här är tofsvipa." Efteråt håller du fram ladusvalen och säger med ännu gladare röst: "Det HÄR är ladusvalen." Och det var det. Du får inte göra mer av det. Vi berömmer det som är riktig, och rättar till på fint sätt det som råker bli fel. Precis som vi önskar andra ska göra mot oss när vi råker göra en fel.

Jag hoppas det här var förståligt, om det inte var det vore det fint med en fråga i kommentarsfältet, så skal jag svara efter bästa förmåga!