Bedrövlig uppdatering!

Bedrövlig uppdatering av min blogg, det kan man nog säga om sista måneders aktivitet här. Kanske ska jag ta mig själv i kragen och fortsätta bloggen. Jag behöver kanske inte skriva så fruktansvärt långa inlägg, som gör att jag tar helt slut...

I dag vill jag svara på en kommentar från Maria, som har legat obesvarat rätt länge, jag hoppas Maria förlåter, och kommer in och läser mitt svar ändå.

Tack för en bra sida som engagerat försöker hjälpa barn att utveckla deras potential! Men du - jag har en fråga... När jag går in på "theclassicalmommy" (som har hänvisningarna till "flash cards" som du tipsar om) så är ju hennes poäng just en kritik av Domans metoder: hon menar ju att hans metoder resulterar i ett inlärt matande som leder till falsk inlärning och att detta tvärtom kan vara skadligt för barnet ("infused dyslexia", kallar hon det då barnet lär sig utantill och inte på djupet, av sammanhanget). Hur ser du på det? Tack för ditt engagemang i att hjälpa oss andra! Allt gott, Maria

Det är svårt att veta vad små barn lär sig utantill, och vad de faktisk förstår på djupet.
Lika svårt som det är att veta hur skolungdommar tar till sig det de lär i skolan.
Till ex. hur man ska ställa upp sifforna i subtraktion under mattelektion. 173-89 ställer vi upp med 173 överst och 89 underst. Så ska vi subtrahera 9 från 3, vilket inte går, så vi får låna en 10a från 7an, så den egentligen blir 6. (Här måste jag ta penna och papper till hjälp). Nu ska vi alltså subtrahera 13 från 9 som blir 4.
Klar med entalen, du ska vi börja på tiotalen. Vi ska vi subtrahera 7an, som nu är en 6a från 8, och det går ju inte, så vi får låna en 10a till, denna gången från 1 som nu blir 0. Vi får nu 16 - 8 som blir 8, och svaret blir 84.
Hur förstår man detta på djupet? Eller lär man sig utantill.

Mycket av den kritiken Doman möts med, kan man ta till skolverket, vården eller var man nu menar de har löst problemet bättre än Doman. Poengen är att i många fall, både i skola och i vården, och i givetvis många fall hos Doman, så vet man inte. Men man ser på barnen, och ut fra det man ser kan man tolka.

Många av Domans kritiker har aldrig varit på besök hos Domans institut. De har läst eller hört fragmenter av Domans metod, och uttalat sig därefter. Jag är nu så bevandrat i vad IAHP lär ut, att jag i många fall kan säga vilka fragmenter kritikerna har läst/hört för att så komma med sin kritik.

Att se ett flashcard med bild av en rödhaka på, som sitter så man ser den från vänster och håller sitt huvud på sne mot höger, och lär sig att det är en rödhaka, fast man aldrig sett en rödhaka någon annan stans, då kan man ju tänka sig att det är utantillärning. Ser man sedan en rödhaka utanför fönstret, rakt fram ifrån, och känner igen den som en rödhaka, ja då faller argumentet om utantillärning.

Att se flashcard med 23 prickar på, och "utantillär sig" att det är 23, det är det få barn som orkar. Kom i håg att de då har sett alla flashcard upp från 1 till 22 innan. Interesset skulle svalnat någongång innan 10.

Vuxna kan inte ta in fler prickar än högst 9 utan att börja räkna. Vi kan inte ens föreställa oss hur det skulle vara att kunde blicka utöver sommarängen och med en blick kunde se att det är 23 får som går och betar. Det lilla barnet som har fått se flashcard kan göra det. Och du kan vara helt säker på att fåren står i ett annat mönster än prickarna på flashcardet.

Små barn som har fått se flashcard upp till 100, bevöver inte få se fler. De har fatta mönstret och galoppen, och kan "se" och fatta mängder som är störra än 100. De kan "se" mängden 173 lika bra som de kan "se" mängden 89. Deras hjärna har kunnat addera och subtrahera så länge de kan minnas. De skulle haft svårt för uppställningen här ovenför. Inte bara att förstå hur uträkningen skulle gå till, men också för att i deras hjärna kan de "se" svaret 84 länge innan de får fram penna och papper för att räkna ut. Och det är inte utantillärning.