Lärning - vad som helst, men inte hur som helst

Institutets favoritmening är denna:

"Efter 60 år av erfarenhet, så är vi övertygade om att varje barn som föds, har vid födseln en större intelligens-potential än Leonardo da Vinci någon gång använde".

Sen lägger de till att utbildningsprocessen börjar vid sex års ålder, men lärningsprocessen börjar vid födseln.

Och så lägger de till en sak till: "Du kan lära en lite barn nästan vad det skulle vara, så länge du kan presentera det till honom på ett redigt, uppriktig och roligt sätt."

Här ligger något av det viktigaste den här bloggen kommer att förmedla.

Börja i tid.
Lär ut vad som helst.
Den du lär det till kan ta det, och hur mycket som helst därtill.


Men det svåra är att tro att det faktisk är sant.

Kan man lära en ett-åring att läsa? Hon kan ju inte ens prata!
Lära dem vad som helst? Verkligen?
Måste man inte låta dem få vara barn?

Men 60 års erfarenhet påstår att det inte bara är möjligt, det är ROLIGT att göra det. Barn och vuxna säger med handen på hjärtat att lärningen är deras bästa tid, och att barnen både kommer i håg, och använder det de lär sig.

Och som jag redan i första posten envisades med: "Hjärnan växer vid användning!", så växer hjärnan medan den lär.

Om du för varje gång du och barnet ser en hund, nämner hunden vid sin ras, så ger det tillväxt i den lillas hjärna. Det händer mer i hjärncellernas kontakt med varandra när den lille ska lagra "cocker spaniel" eller "tax" i sitt hjärnarkiv, än om han ska lagra "vovve".

Så nästa gång ni går på promenad, peka ut alla hundar ni ser, och säg deras ras. Ni behöver inte poengtera för era små att det rör sig om hundar. Det har de redan full koll på. Tråka inte ut barnen, berätta va det är för ras! (Fast då kanske ni behöver läsa på lite först...).