söndag 17 januari 2010

Ålbebisen får ett försprång

Alla nyfödda och späda barn framlever tillvaron liggande mesta tiden. De ligger i sängar, liggstolar, "vippstolar", barnvagnar och liknande, inrättningar som begränsar och hämmar deras naturliga lust och möjlighet att röra sig.
Och de allra flesta ligger uppochned, dvs på rygg.
Nyfödda som ligger på rygg och tittar i taket är uppochnedpåvända. De befinner sig i en helt hjälplös position.

(Männniskan är den enda art som gör detta mot sina nyfödda. Varken kor, hästar eller grisar gör det. Ingenstans i naturen förekommer det att djur låter sin avkomma ligga med fyra ben i vädret.)

Men vi lägger våra nyfödda på rygg. Är det verkligen naturligt för en liten människounge att ligga uppochned?
Lägg din nyfödde son på mage, och du får genast se hur hans arm- och benrörelser blir till krälrörelser. Nu ligger han riktigt. Nu är han på rätt spår.

Nyfödda barn är i stånd att röra sig framåt så fort de har kommit till världen. Det vet varje barnmorska, som lagt en nyfödd (på mage) på mammas mage och sett barnet ta sig fram till bröstet för egen maskin.
När ett nyfött barn placeras på en plan, öppen yta som golvet med magen rättvänd, neråt, sätter arm- och benrörelserna omedelbart igång. De är reflexer och ingenting barnet utför medvetet.

Medan detta böjande och sträckande av armar och ben, detta rörande av händer och fötter försiggår, registrerar och lär sig den nyfödda hjärnan hur det känns att röra armar och ben mot detta plana underlag.

Under upprepning och övning kommer barnet - utan att veta om det - att arbeta upp dessa arm- och benrörelser till perfektion, och de kommer att bli så pådrivande för honom att de får honom att röra sig i ena eller andra riktningen. Och eftersom han har ögonen framtill på huvudet, kommer han att upprepa dessa rörelser på ett sådant sätt att de för honom framåt.

Han börjar åla.

Ett barn som har fått obegränsade möjligheter att röra sig fritt, liggande på mage på en plan yta, ålar utan större besvär redan vid en månads ålder.

Roligt att visa upp, utan tvekan, sitt barn som ålar vid en månads ålder. Det man kan visa upp er hans muskler, som han använder för att ta sig fram.

Det man inte kan visa upp, är ändringerna som har skett i hans hjärna. I hjärnan som STYR musklerna som för honom framåt.

Hans hjärna har växt mer och fortare än hjärnarna till hans kompisar (också en månad), som ligger på rygg, och inte har fått möjlighet att åla.

2 kommentarer:

  1. Vilket intressant och viktigt ämne. Jag kommer att följa din blogg

    SvaraRadera