Varför inte?

Jag vet varför min äldsta dotter inte fick ligga särskild mycket på mage när hon var nyfödd.

PSD.

Detta hemska, hemska som bara inte får hända! Jag var från mig av oro, inte ens nä hon var vaken lät jag henne ligga på annat än sin rygg. För tänk om min dotter skulle råka somna där hon låg på mage?

Det gjorde hon ändå en gång, hon hade lagts på mage på min yoga-matta av min mamma, och där låg hon och mådde bra medan vi vuxna pratade.

Sen somnade hon förstås.

Och jag hade inte hjärta att väcka henne! Hon hade armar och ben krökt upp under sig, och hon sov så gott som jag aldrig sett henne sova förut.

Så jag lät henne sova, men satte mig intill för att kunna gripa in ifall hon var på väg att dö. Tokigt? Javisst! Men jag var nybliven mamma. Vi är inte alltid helt tillräkneliga.

Jag tror inte jag är ensam om att ha såna här rädslor. Dom rider nog varje ny mamma, skulle jag tro.

Och då är det svårt att övertyga och övertala dessa rädda mammor att låta sina barn ligga på mage. Inte ens i vaket tillstånd.

Sen kommer det som jag misstänker är lite "göra det enkelt för sig". När barnet börjar åla och krypa, då måste man ju ha ögon i nacken för att följa med på var de är och vad de gör. Då är sittstolar, gå-stolar och dyl bra att ha till hands. Då vet man i alla fall var ungen är.

Men tänk till innan.

Alla "hjälpmedel" som begränsar barnet, begränsar utveckling. En gå-stol är ett fängelse, för barnet får inte röra på sig som det är naturlig att han ska. En babysitter är ett fängelse av samma orsak.

För varje halvtimme spenderat i en babysitter eller på annat sätt hindrat rörelse, det är en halvtimme i förlorat utveckling.

Barnpass, javisst. Men till vilket pris! Engelsmännen ville sagt:"PennyWise, but PoundFoolish".

Andra svar på min fråga har jag inte hittat. Varför skulle inte små barn få krypa?

Krypning ger smartare barn.

Fast någon nackdel är det ju. En viss slitage måste påräknas, på byxknän...