Visar inlägg med etikett respiration. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett respiration. Visa alla inlägg

fredag 14 januari 2011

Att påverka hjärnväxt

Hjärnan växer vid användning.

http://www.expressen.se/halsa/1.2288957/trana-dig-smart

Att den kan växa hos vuxna med upptill 15% var däremot nytt för mig.

Hos IAHP mäter man huvudets omkrets hos de barnen som kommer dit. Och man kan dokumentera en inte obetydlig hjärnväxt efter som barnen genomför de neurologiska programmen. Något annat som mäts är omkretsen av bröstkorgen. Även den växer.

IAHP har mycket motorisk stimuering i sina program, och det kräver i de allra flesta fall en ökning i respirationen. Man kan inte krypa mer än en kilometer varje dag utan att andas ganska mycket. Och inte är det då konstigt att lungorna måste bli större för att klara av den utmaningen. Och då måste ju bröstkorgen växa för att ge plats...

Med all denna respiration syresätts hjärnan på ett helt nytt sätt, och det kan mycket väl vara en av anledningarna till att den växer. Och huvudomkretsen ökar. Man måste ju få plats med den växande hjärnan... Funktionen bestämmer strukturen.

Som en kuriositet kan jag nämna den underbart söta flickan med Downs Syndrom som vi alltid mötte när vi var hos IAHP, ungefär en gång i halvåret. Hennes utseende hade ändrats varje gång vi såg henne. Inte bara för att hon blev äldre, och alla barn ändras. Nej, det var själva ansiktet som ändrades, och det tycktes som om några av de karakteristiska Downs dragen blev mindre tydliga. Det tog lite tid innan jag lycktes sätta fingret på vad det var. Hennes näsa växte! Och det var ju klart, när man först fattade vad som menas med att funktionen bstämmer strukturen: Inte kunde hon andas så mycket som hennes träning krävde, med den lilla knappen till näsa som många av barnen med Downs Syndrom har. Det var en häftig ting att se.

onsdag 20 januari 2010

Hur komma rätt från början...

I dag blir posten en kommentar, med mitt svar till:


Anonym sa...

Åh, vad bra! Jag har letat efter bra klipp på hur riktig ålning ser ut. Skulle vara skoj att se något klipp på hur man kan hjälpa till i början.


Det är JÄTTESVÅRT att hitta bra ål-klipp på Youtube. Jag fick leta länge innan jag hittade denna. De flesta bebisar får ligga på rygg så länge att många av dem är uppemot ett halvår innan de får börja åla. Då har de ökat mycket i vikt, och då är det svårare att åla jämfört med då de vägde under 4 kg.
Sen får de ligga på filtar och mattor, och det försvårar ålningen mer än man skulle tro. Friktionen gör det nästan omöjligt att åla. Så många ger upp. De kommer ju ingenvart ändå.

Man kan hjälpa på flera sätt i början.

Först av allt: Ett rent och varmt och tryggt och halt golv.

Punkt två: Av med strumporna! De små tårna måste få fäste när man ska få fart framåt.

Punkt tre: Föräldrar som visar med hela sig att magläge på golvet är helt OK, ja faktisk att föredra. Ta med tidningen ner på golvet, spendera lite tid där nere.

Punkt fyra: Ge lite hjälp. Sätt dig bak henne, stöd hennes fötter (din hand mot hennes fotsula) så hon kan "sparka" från, och få uppleva hur det känns att röra sig framåt. Visa hur hon ska ha tårna för att få fäste. Pris och beröm för varje centimeter! Det ska va så roligt att begå en liten ålningsbit, att man genast blir sugen på att försöka igen.

Sen kommer det som många föräldrar tycker år svårt: Barnet gråter. Vill inte ALLS vara på golvet. Och det gör ont i mammahjärtat. Vad gör man då??

När barn ska åla på golvet, så är det en JÄTTEJOBB för dom. Ni som inte försökt själva; gå ner på golvet och åla några meter, fem eller sex. Jobbigt, vad?

Det är TUNGT att åla, och det behövs mycket andning. Ett sätt att få i gång andningen för de små bebisarna, så det kommet mycket syre till hjärnan och till musklerna, är att gråta. Gråtning sätter effektivt i gång den respirationen/de djupa andetagen som behövs för att man ska få ålat sig lite bortöver golvet.

Ju mer man tar i med gråt och skrik, ju mer luft till lungorna. Ju mer luft till lungorna, ju mer kan man få rört på sig. Ni vet ju själva hur mycket andning det ska till för att gå upp två trappor, eller hur?

Men vad händer när bebisen "pumpar igång" respirationen med gråt eller skrik? Jo, mamma tror att han är frustrerad, ledsen eller grinig, och "räddar honom" från golvet. Och då 1) hindar hon ålningen och 2) ger bebisen med sin handling en signal om att han behöver räddas från golvet.

Så era frustrerade, griniga bebisar, de fixar och grejar helt enkelt med sin respiration!

Bebisen behöver också sin "frustration" för att komma nån vart!

Bebisen säger "Nu jävlar ska jag komma i väg", och tar i för kung och fosterland. Då ska han ha beröm och heja-rop, han ska inte tas upp från golvet. Han ska få lite hjälp med att putta i från, stöd gärna hans fotsulor med dina egna händer, men låt honom putta i från själv. Låt honom låtas medan han gör det. Har ni hört spjutkastare? Eller Hoa Hoa Dahlgren?

Så misstolka inte grinighet och frustration. Bebisar reagerar helt som de ska, det är vår tolkningen som ibland blir fel. (Och vem kan klandra mammorna för det? När lärde man på BVC om barnets ökade behov av respiration vid fysisk ansträngning?)

Mammor (och pappor också, givetvis, det blir bara så ansträngande i längden att skriva han/hon... så jag kallar alla föräldrar för mammor, och växlar med att säga han och hon om barnen), mammor vet när barnen är ledsna på riktigt. Och då ska man givetvis ta upp dem från golvet. Men avleda lite först, men någon rolig leksak, eller på något sätt försök att få ett litet uppehåll i gråten. Då, när det är en sekunds gråt-paus, då tar man upp den lilla och berömmer hur duktig han var på golvet, för nu är "golvpasset" slut för tillfället, och vi ska göra annat. Då har man inte räddat från golvet. För dit ska man igen. Rätt så snart.

Visst vore det bra med en liten filmbit om hur det går till. Kanske jag får göra en själv??