Kan man skynda på barnet - del 2

Jag dröjer kvar vid artikeln jag länkade till i förra inlägg.

Vad är det som avgör när ett barn börjar rulla runt, gripa, sitta, krypa och gå? Ja, inte är det vi föräldrar i alla fall. Åtminstone inte om vi bortser från det genetiska arv som barnet får av oss vare sig vi vill det eller inte.

Jag ska skriva lite om barnets gripande. Och vad det är som avgör när barnet börjar gripa.
Så kan ni ju själva avgöra om föräldrarna kan spela någon roll här.

Barnets finmotorik hör med bland de vägarna som går UT av hjärnan. Det finns fem vägar IN till hjärnan, det är de fem sinnen. Jag brukar bara koncentrera mig på de tre viktigaste, syn, hörsel och känsel. De tre vägarna ut är mobilitet (eller grovmotorik om man heller vill), språk och finmotorik.

Alle dessa vägar hör noggrannt i hop, på det sättet att det blir svårt att kunna tala om man inte hör ordentlig. Bristande samsyn påverkar både grovmotorik och finmotorik, och så vidare.

Alla dessa vägar är också omogna och outvecklade när barnet föds. Om man använder vägarna, tar i bruk hjärnan, så mognar och utvecklas vägarna. Synet ska gå från att knappt kunna urskilja annat än ljus, till att läsa så små bokstäver som du gör nu.

Finmotoriken ska gå från gripreflexen till att skriva skönskrift.

Finmotoriken börjar alltså med gripreflexen som alla barn är födda med. Den är så stark att det nyfödda barnet kan hålla sin egen vikt endast vid hjälp av händerna.

Sedan följer:
Den livsviktiga förmågan att släppa greppet
Viljestyrd förmåga att gripa (med sidan av handen, och tummen upp)
Pincettgreppet (mellan tummen och pekfingret) med en hand
Pincettgreppet med båda händer
Funktionsförmåga i samtidig använding av båda händer
Använding av en hand till att skriva med, i överenskomst med den domineradde hjärnhalvan

Gripreflexen är inte viljestyrd, så barnet kan alltså inte hålla fast i ett objekt. Det är heller så att barnet kan inte släppa taget om det aldri så gärna ville.
Gripreflexen försvinner så småningom, och med den försvinner förmågan att hålla sin egen vikt efter händerna.
Om man vill kan man förstärka barnets gripande ved att dagligen, och flera gånger dagligen låta barnet gripa om ens pekfingrar när han ligger ner på skötbordet, eller på rygg på golvet, och sakta, sakta dra honom mot dig. Säg till honom: "Gripa!" När han känner pressen av dina fingrar mot insidan av sin hand, vill gripreflexen sätta in, och du känner att han greppar hårdare. Dra honom upp i sittande ställning. Efter några sekunder sänker du honom ner igen och ger beröm för hur duktig han varit. Man förstärker gripreflexen på detta sättet, och förbereder för nästa del i utvecklingen, den livsviktiga förmågan att släppa.

Barn som har fått använda sin gripreflex kommer snabbare kunna släppa greppet.

En en månadsbaby är redo att börja släppa.

Att kunna släppa greppet är livsviktig i fall man har gripit om något farligt eller livshotande, och turligt nog har Moder Natur ordnet det så att förmågan att släppa kommer innan barnen börja plocka upp saker...

Ge barnet ett litet objekt att gripa tag om. När han har ett bra tag om objektet kan du säga: "Släppa!", sen nyper du honom inne i handen. Eller sticker med något som är så trubbigt att det inte går hål på huden. Först kommer han kanske att känna sticket, men fastnar greppet om objektet ännu hårdare. Då har han ännu inte förmågan att släppa. Fortsätt med att göra den här övningen dagligen, flera gånger om dagen, tills han förmår släppa direkt när du nyper honom.
OBS! Du kommer upptäcka hur hårt nypet/sticket behöver vara. Kom i håg att du inte ska göra honom ledsen, men ge honom möjligheten att utveckla den här livsviktiga förmågan.
Samtidigt: Fortsätt med att förstärka gripreflexen vid att dra honom upp i sittande ställning flera gånger om dagen. Men nu ska du även gradvis bygga upp styrken i händerna hans.
Gör följande övningen på ett mjukt underlägg, sängen din är ett utmärkt ställe. Låt honom hålla om dina tummar nu, och var redo med resten av fingrarna att gripa tag i honom i fall han släpper greppet. Dra honom sakta upp i stående ställning, och låt honom stå och hålla sin vikt med fötterna. Sakta och gradvis (kanske inte första dagen, men efter några dagar) kan du lyfta honom några cm över sängen. Nu, i några korta ögonblick, håller han sin egen vikt helt själv! Innan han tröttner sänker du honom sakta ner på sängen igen, och ger mycket beröm! Efter ett tag kommer du upptäcka att han kan hålla sin vikt lite längre varje gång.
Om tummarna orkar, kanske så länge som 15 sekunder? Om tummarna inte orkar, och du känner dig säker på att han klarar att hålla, så kan du använde en kort stång som han kan hålla i, men var ändå redo med dina fingrar att ta tag om hans händer om han är på väg att släppa.
Inte många enmånaders babyer kan göra detta. I fall du undrar hur det känns, försök själv att hänga 15 sekunder efter händerna. Respecten för bebisen din vill öka dramatiskt.

Två till tre månader efter födseln kan du börja erbjuda saker för bebisen att gripa själv. Låt honom ligga på mage. Varje dag, minst tio gånger om dagen erbjuder du honom saker att gripa tag i, som är lagom för honom att hålla i. Lätt att nå fram til, och greppvänliga. Trevliga, stärka färger är ingen näckdel. Givetvis får de inte ha skarpa kanter, eller vara farliga på något sätt.
Den här övningen tar inte mer än en minut, och du erbjuder ett, to eller tre små saker.
Ställ fram en, och ge honom möjligheten att ta tag i den. Han vill demonstrera stor passion och stort tålamod när han skrider till verket. Det här kan vara svårt, även på mors tålamod. Men ge honom tid, och när han lyckes ska han ha så mycket beröm att han strax fattar att detta var mödan värt. Bruk den samma lilla saken, så kan kan fortsätta att bli bättre och bättre på att plocka upp den. När han tröttnar, erbjud en ny! Och sen ännu en ny.
Men inte gör detta lång tid i taget. En minutkanske kan räcka.Gör det heller ofta, minst tio gånger om dagen.
Efter som han blir duktigare och duktigare, så erbjuder du mindra och mindre saker. Svårighetsgraden ökar, och det måste mammas observationsförmåga också. Han kommer försöka stoppa in dem i munnen, och vi vill ju inte att något ska fastna där.

Och när han har lycktes plocka upp saker, låt honom få undersöka dem lite. Ta inte i från honom sakerna direkt. Då har han all rätt att protestera både högljudd och kraftigt. Be honom istället att ge dig sakerna. Det underlätter om du samtidigt kan erbjuda en ny sak att plocka upp.

Efter ett tag kommer det bli klart att denna övningen inte behöver fortsätta. När han blir så duktig att han plocker upp allt han ser, hela dagen, då kan du sluta med detta. :-)

Om han är fyra månader när han plocker upp saker, då är han ca. tre månader före genomsnittsbebisen, som gör detta vid sju månader.

Fem till sex månader gammal kan babyen börja plocka upp saker som är platta. Då kan man inte längre greppa med hela handen, men måste använde pincettgreppet.

Gör på samma sätt som när du lot honom få gripa om små saker, men använd platta objekt nu. T.ex. pokerchips är fina till denna övningen. Eller skivad morot.
Här måste mamma följa med ordentlig så babyen inte sätter i halsen!

Låt honom få tid på sig. Det är en annan del av hjärnan som nu tas i bruk för att plocka upp med tum och pekfinger. Nu är det cortex som används, den mänskliga hjärnan. Låt honom få tid, och möjligheter genom dagen, minst tio ostörda mögligheter till att använde pincettgreppet.

Och håll i minnet att om han är sex månader, så har hans jämnåriga inte börjat gripa med hela handen än.

Det du har gjort i nu sex sju månader är att låta hans finmotoriska vägar i hjärnan få växa och mognas. Du kan se hur han har utvecklat färdigheter i händer och numera fingrar, men det du inte kan se, är hur de delarna av hjärnan som STYR hans händer och fingrar har utvecklats.

Vid att ge honom ostörda möjligheter genom hela dagen, i sex månader, så har du påverkat denna utvecklingen. Det är bortom all tvekan att de inplanerade möjligheterna har varit många fler än möjligheterna som slumpen har styrt över. Ditt barn har fått plocka upp många fler små objekt, för att du har erbjudit honom det. Hans delar av hjärnan som styr finmotoriken har fått användas mer nu, än om du inte hade gjort planerad stimuli med honom. Og resultatet är mognare, mer utvecklade finmotoriska vägar, och givetvis snabbare utveckling.

Genomsnittsbarnet bemästrar pincettgreppet nar han är 12 månader. Chansen är stor att din baby gör det vid åtta månader.

Så mycket för "Vad är det som avgör när ett barn börjar rulla runt, gripa, sitta, krypa och gå? Ja, inte är det vi föräldrar i alla fall."