Att lära snabbt - en sidoverkning

Nu är jag tillbaka, och ska försöka få drejs på bloggen igen.

Jag har ju tidigare skrivit om hur ålning och krypning leder till en bättre utvecklat hjärna som lär sig snabbt.

Men behöver man ha en sådan hjärna? Och hur är det att lära sig saker snabbt och direkt?

Jag var en sådan elev som alltid hade riktiga på alla svaren, på alla slags prov i lågstadiet och högstadiet. Jag behövde aldrig läsa på eller sträva för att få det till. Det kom till mig av sig själv. Jag har t.ex aldrig undrat på om kyrka skrivas med skjy-, kjy-, sjy- eller på nåt annat sätt. Jag har alltid vetat att det är med ky-. Antageligen såg min hjärna ordet kyrka, och lagrade det. Så låg det där till jag behövde det, och det gick snabbt att plocka fram det. Engelska gloser gick av bara farten, och nye ämnen i matematikk fattade jag innan fröken var klar med att visa exemplet. Så fungerade min hjärna, och jag kan berätta att det var ett sant nöje att gå i skolan när det kom till skolfag. Jag hade aldrig problem med att lära, problemet var nog heller att jag inte lärde NOG, tyckte jag. Utmaningana var inte så många.

Gympa var en annan och mer sorglig historia. Det mästrade jag inte alls, och jag känner fortfarande hur det ryser i mig när jag följer med min yngsta dotter som tränar handboll i skolans gympa-sal. Bara ljuden och lukterna ger mig dåliga känslor. Och det är mer än 20 år sen jag hade min siste gympa-lektion.

Jag menar inte att IAHP´s metoder är de ända saliggörande, men jag har hört mycket om barn som har fått "IAHPstimuli" till sin hjärna sen de var nyfödda. I en undersökning jag fick höra om av IAHP för några år sen hittade man häpnadsväckande resultat. Av de 342 tillfälligt utvalde som blev undersökt (barn vars föräldrar stimulerade barnen efter vad de lärt vid IAHP), så var 42% av dem bedömda som mycket begåvade. Dessa barn utmärkte sig också i idrott, och i kulturella aktiviteter som teater och musik. Märk väl att det INTE var IAHP som gjorde denna bedömning, men det amerikanska skolsystemet. Normaltalet för högt begåvade barn i övrigt är 2 - 3%.
(Jag har inte källan framför mig, men ska leta reda på den om någon vill).

Att muskler växer vid använding vet vi ju. Att hjärnan växer på samma sätt, tänker inte så många på.
Men några skillnader finns, mellan musklerna och hjärnan:
En vuxen kan träna upp sina muskler när som helst. Hjärnan tappar sin förmåga att utveckla sig mot geni-höjder/eller sitt fulla potential om man heller vil, efter att man fyllt sex år.
Tränade muskler blir svaga igen om man inte upprätthåller träningen. Den utveckling som hjärnan får innan man blir sex år ger ett försprång son varar livet ut. Man kan inte tappa förmågan att ha lätt för att lära och lätt för att förstå.

Men alltså, man gör vad man tycker bäst om själv. Ta vad man vill ha, förkasta det man inte vill ha. IAHP säger det också: Gör det man känner sig komfortabel med, och inte en uns mer!

Jag tycker att hjälpa sitt barn till en välutvecklad hjärna är det bästa man kan göra för sitt barn. Utan tvekan. Och så är det faktiskt roligt under tiden.

(Mer om matte kommer.)